En kuslig kväll i stallet

En kuslig kväll i stallet

Jossan och Malin var bästa vänner. När tjejerna inte var i skolan var de nästan alltid på samma plats. Från tidig eftermiddag, ända in på kvällen tills det blivit alldeles mörkt ute, höll de till i stallet. Det fanns ingenting Jossan och Malin älskade mer än att ta hand om sina hästar.

I början av hösten, när Jossan och Malin precis hade börjat tvåan, hade någonting mycket tråkigt hänt på ridklubben. Pärlan, som var ett sto, hade dött när precis efter att hon fått sitt första föl. Alla tjejerna på ridklubben var väldigt ledsna över det som hade hänt, men samtidigt glada över att fölet hade överlevt. De bestämde sig för att kalla fölet för Pearl. Det betyder Pärla på engelska, och gjorde att de alltid skulle minnas hennes mamma.

En kväll var Jossan och Malin kvar på stallet sist av alla. Till och med ridläraren Jenny hade behövt åka hem. Det hade börjat mörkna och flickorna väntade på att Jossans mamma skulle komma och hämta dem. Då plötsligt hördes ett rysligt skri från en av boxarna i stallet. Det var ett isande skri, som gjorde att både Jossan och Malin blev helt stela. De stirrade på varandra och tänkte samma sak: skriet kom från Pärlans box!

Pärlans box hade stått tom ända sedan det hemska hade inträffat. Jossan och Malin visste att det inte var någon där, men de hade båda hört skriet. Utan att säga något gick tjejerna långsamt fram till stallboxen och öppnade dörren. Deras hjärtan bultade hastigt, och dörren gnisslade då de öppnade den.

När dörren till boxen öppnades hörde de ett välbekant gnäggande. Det var Pärlan. Men de såg henne inte. De såg istället ett vitt ljus i luften, som påminde lite om en häst, men bara bestod av ljussken. En kall vind svepte förbi när Jossan och Malin trycktes åt sidan. Ljusskenet drog förbi, till ljudet av hovar som galopperade mot ytterdörren. Det var ingen tvekan om vad som hade hänt: Pärlans spöke hade kommit och hälsat på.